Igår började han bete sig konstigt med att bajsa på ställen där han inte skulle göra det och då med blod i och så slutade han äta. Så idag ringde jag veterinären och sa nej, när hon frågade om jag skulle boka tid på Ultuna och göra utredning ang hans tarm. Men nej, han var 9 år och levt klart sitt liv, och ännu lättare känns det att veterinären tyckte jag gjorde rätt beslut, när hon fick se hur han såg ut.
Pappa var snäll och åkte till veterinären med Simba. Något jag inte kände att jag klarade, sen har han även varit hemma med tösen. Förklarade för Wilma att morfar skjutsat Simba till himlen, pekade upp mot himlen men hon trodde jag peka på trädet och sa snabbt -Simba hoppa ner trädet. Ja, om det vore så enkelt....
Nu ligger han på Djurkyrkogården där alla våra husdjur ligger.
Tack snälla Mamma och Pappa som hjälpte mig till veterinären och begravde honom.
Nya tag och känner mig riktigt stolt att jag klarat av att jobba hela dagen, ni som känner mig väl, vet hur stolt jag borde vara.
/Hanna
Svårt beslut men så rätt gumman. Min kompis katt Morris for till katthimlen i söndags så Simba träffa nog honom där, de har nog kul tillsammans nu när de inte behöver ha ont längre! Puss o kram
SvaraRadera